Köpa ut delägare – ett stort steg, men egentligen inte så svårt

När vi kommer in i ett bolag ställs många saker på sin spets. Man har kanske gått och duckat för frågor länge. Hårt jobb och leverans till kund har gått före frågor som ledstjärna, vart vi är på väg och vad man är beredd att satsa. Är det fler än 20 anställda vi arbetar med kan jag garantera att en eller två vill byta jobb när vi börjar vända på stenarna. Detta är sällan negativt: vill man inte vara med och bygga mot ett gemensamt mål ska man släppas fri och göra något annat. Känner man att man får en roll man inte kan utvecklas i så är det klart att man ska gå vidare. Är det en anställd är det inte så svårt: denne söker sig ett nytt jobb och säger upp sig. Vi nyrekryterar någon som vill vara där och driva utvecklingen framåt istället.

Mer känslomässigt jobbigt blir det om det är en delägare som inte vill vara med. Eller om det är delägare som alla vill vara kvar, men utvecklas åt olika håll. Då gäller det att vara tydlig: vill ni fortsätta slita på varandra eller ska någon kliva av? På Fredagar har vi varit med om en handfull separationer. Alla har slutat lyckligt, men alla har inte slutat med att man kramar om varandra och går vidare. Däremot har alla efter ett år uttryckt på olika sätt att man är glada att separationen genomfördes och att man är mer nöjd nu än innan. En skilsmässa svider. Och en skilsmässa kostar. Oavsett hur överens man är.

Hur gör man då? Det finns två grundmetoder: Indragning av aktier och köp av aktier.

Indragning av aktier innebär att antalet aktier minskas. Då är det bolaget som betalar delägaren pengar istället för att de andra delägarna betalar privata pengar till den som vill bli utköpt.

Genom denna transaktion försvinner de inlösta aktierna. Köpeskillingen på de inlösta aktierna styrs av värdet på bolaget. Hur bolaget ska värderas regleras ofta i ett aktieägaravtal. Det finns några vedertagna modeller för detta:

Substansvärdering – bolaget värderas till sitt egna kapital inklusive eget kapital som ingår i obeskattade reserver.
Avkastningsvärdering – tar hänsyn till framtida kassaflöden och värderar dessa genom diskontering till nuvärde.

Jag har bara varit med om substansvärdering vid de tillfällen jag varit med. Det känns som om detta är det vanligaste i de typer av bolag jag jobbar med. Det går ofta att göra en ganska precis värdering genom att titta på siffrorna i bokslutet själva. Men det är en stor affär och rädslan att bli lurad är överhängande, varför många tar in en extern värderare för en bedömning. Det kostar, men ger trygghet.

Köp av aktierna är det enklaste, men privatekonomiskt oftast dyrast. Ni värderar då bolaget och den ene köper aktierna av den andre. Vid dessa tillfällen gäller det att ha en bra bankkontakt och i praktiken ofta något att ha som säkerhet (villan eller liknande). Vid mindre summor är detta en snabb väg.

Mer läsning i samma ämne:
https://blogg.pwc.se/foretagarbloggen/riktad-indragning-av-aktier